måndag 31 mars 2014

LURBRAK

Idag har vi jobbat efter LURBRAK för att lära oss en strategi vid problemlösning.
Vi jobbade alla tillsammans, läste och skrev ihop. Några pustade och suckade (de som redan hade en egen strategi), några ropade Vänta! jag hänger inte med (de som kände att de lärde sig något nytt) och några nickade (de som kände igen sig). 

Jag tror på att ge barn modeller. Att lära dem att sätta ord på sina tankar, vare sig det är konflikthantering, kamratskap, läs- och skrivsätt eller inom något annat ämne. Den senaste tidens debatt om att "allt" vi gör i skolan är fel, vi blir bara sämre och sämre och det vi gör är vi inte inte utbildade för eller görs på vetenskaplig grund, gör att det pyr och kokar i många personalrum. 

Men, nu skulle med tid för reflektion inte gå till det negativa......

Jag reflekterar idag över att LURBRAK är en tankemodell, ett sätt att ta sig an problemlösning och det är en genomtänkt modell. Vill du kan du läsa mer här (http://ncm.gu.se/media/nywebb/matematikutvecklare/forelasare/intensivundervisning.pdf) från NCM, nationellt centrum för matematikutbildning. 

Det jag önskar av mig själv, att jag hade gått igenom den här modellen tidigare. Men bättre sent än aldrig. Imorgon ska vi jobba vidare. Börja lektionen med att göra en uppgift tillsammans och sedan får de jobba på själva. Veckans läxa är också problemlösning som ska lösas med hjälp av LURBRAK. 

söndag 30 mars 2014

En vanlig söndag

Idag har jag kopplat av och jobbat. En vanlig söndag helt enkelt. 




lördag 29 mars 2014

Innebandy

Verkligen rensat jobb-hjärnan idag. Suttit i sekretariatet när äldsta sonen spelat innebandycup.

fredag 28 mars 2014

Tack

Fått flera tips och idéer efter mitt förra inlägg. Det blir nästa veckas jobb :) 

torsdag 27 mars 2014

Förändra attityd?

Hur gör man för att förändra en attityd? Hur går man från tuff och kaxig till snäll och cool? Just nu jobbar vi hårt med att göra barnen medvetna om deras sätt, deras attityder till varandra och hur de behandlar varandra. 

Jag jobbar vidare med mina namnlappar och lottar arbetspar, placeringar, vem som ska svara osv. Vi diskuterar regler, uppmuntrar det positiva, tar upp gemensamma diskussioner i klassrummet osv. Men jag känner ändå att det blir så mycket prat. Vi vuxna gör liknelser, bänder och bryter i situationer. I pratet är eleverna med och kloka. Självklart ska man inte vara dum. Så klart att man ställer upp om en kompis är ensam eller utanför! Men när det väl är dags för handling så gör man ändå tvärtom. 

Nu måste det bli handling. Funderar på vad Malin Larsson @visesiskolan med flera gjorde i höstas med goda gärningar och #skickavidare på Twitter. 
Att fokusera på positiva handlingar. Skriva om dem, göra hemma och i skolan tror jag ska bli nästa "projekt". 

Har du några fler konkreta tips? 

onsdag 26 mars 2014

Dagens + och -

Idag blev jag intervjuad inför nästa månads nyhetsbrev från lektion.se Lite läskigt, men kul att bli uppmärksammad :) 

Mycket har annat har hänt också. Borde reflektera mer här, men nu tryter orken för idag. Så jag listar dagen i + och -  

+ kollegan som också kände av skillnaden när hon använde kortleken med namn för att öppet lotta den nya klassrumsplaceringen. 
+ allvarspratet efter första rasten med skolans elever kring hur det var på fotbollsplanen gav resultat direkt på lunchrasten. 
+ träffat flera föräldrapar och haft samtal kring deras barn
+ flera elevers resultat på delprov i NP 

- att jag inte nådde fram på det sätt jag önskade till en elev
- skulle ha skrivit ÅP

tisdag 25 mars 2014

Läraravtryck

På tisdagar skriver jag på den gemensamma lärarbloggen Läraravtryck http://lararavtryck.moobis.se. Så här kommer en kopia.

I den här bloggen har vi samlats för att ge vår syn på vårt yrke, skolan och hoppas kunna förmedla våra vardag till er. Ge ett avtryck av våra samlade intryck. Jag funderar idag över vilka avtryck jag ger hos mina elever. Vad kommer de att minnas av sin skoldag idag? 

Jag hoppas att de minns skratten. När min kollega har samling på morgonen och ska gå igen dagens schema och de upptäcker felet!

Jag hoppas att de minns känslan när vi jobbade vidare med multiplikationsträningen. Vår utmaning om det verkligen går att lära sig hela multiplikationstabellen på fem veckor. När de såg att det vi tränat på första veckan faktiskt satt! 

Jag hoppas att de minns de fina mössorna som de sytt på syslöjden. Känslan av att vara lite upprorisk och ha på sig mössan i klassrummet. Att vara stolt över sitt arbete!

Jag hoppas att de minns när vi busade och skojade tillsammans på trappan vid lunchrasten. Eller när vi pratade vid matborden om hur vi hade det hemma. Vilka som hjälpte till att duka av efter maten eller inte. Att jag också varit bordsvärd när jag gick i skolan. Att det inte fanns något som hette "stvatis" som jag sa på morgonen när jag läste lite snabbt och fick ihop det av "stuvad potatis". 

Jag hoppas att de minns när jag ritade konstiga berg och pilar på tavlan. Suddade ut och tog bort. Vände och vred på deras tankar. Det blev lite oreda, men tillslut klarnade det. 

Jag hoppas att de minns att vi redda ut bråket. Att vi lyssnade på dem, hjälptes åt att förklara situationen och att alla fick förklara sig. 

Jag hoppas att de minns att de fick höra hur stolt en kollega var när hon rättat alla glosförhör och återigen hade nästan alla full pott. 

Jag hoppas att de minns! 

Jag vet att alla elever runt om i Sverige går hem med goda minnen från sin skoldag idag. Det är jag fullt medveten om. Men det blir ett annat avtryck. Idag väljer jag att fokusera på det positiva. 

Vilka positiva minnen har du från idag?

måndag 24 mars 2014

Resultat?

Hur snabbt vill vi se resultat? Hur länge kan vi jobba på i samma hjulspår utan att det blir någon förändring? Idag funderar jag över resultat. 

Den 13 mars skrev jag om genusfällan och hur jag snabbt blev påmind om hur dåligt jag jobbat med just kille-tjej perspektivet i med vem man jobbar. Sedan dess har vi varje gympatimme, två gånger i veckan totalt 100 minuters veckan jobbat inriktat på just att kunna samarbeta med vem som helst. Jag har öppet lottat paren som ska jobba i hop. Medvetet pratat om hur man faktiskt får och inte får bete sig mot sina klasskamrater. Vi har repeterat inför varje lektion, visat ett ok kroppsspråk och ett som inte är ok. Pratat om vad man kan svara när en kompis frågor om vi ska jobba ihop och vad man inte får säga. 

Idag startade vi ett nytt arbetsområde i matematiken och som introduktion fick eleverna jobba parvis med att lösa några uppgifter. Jag hade min kortlek med elevernas namn framme, lottade öppet som de sett mig göra på idrotten och så startade vi. Ingen visade faktiskt något negativt med sitt kroppsspråk när de blev ihoplottade och inga taskiga kommentarer fälldes. Framsteg och resultat! 

Men nu är det ju inte bara det jag vill. Sen då? När jag nu har en kille/tjej som jag ska jobba med.... I gympasalen har samarbetet fungerat bättre och bättre. Paren löser uppgifterna på olika sätt och aktivitetsnivån hos alla har ökat för varje gång. Det jag nu såg i klassrummet var däremot inte lika. Nu var det svårare att samarbeta, för uppgiften var en annan. Osäkerheten kring matematiken i olika paren slog igenom. Det var svårare att diskutera en lösning och hur de skulle lösa en uppgift jämfört med att springa runt i gympasalen och leta uppdrag att lösa med kroppen. Intressant. Men resultat i hur de reagerade på varandra kan jag se efter 11 dagar! 

Nu jobbar jag vidare, i nya hjulspår. Jag kommer att fortsätta lotta ihop samarbetspar både på idrotten och i klassrummet. Nya uppgifter att göra på lektionen, men strukturen kommer att vara densamma. Då kommer nästa fundering. När har mina nya hjulspår blivit gamla hjulspår? 

Hur tänker du kring detta? Snälla, fundera med mig kring hur snabbt man kan se resultat och mina tankar i detta inlägg. 

söndag 23 mars 2014

Så kan det också vara

Läste serien Baby Blues i tidningen nu på morgonen och den fick mig att fundera. 


Visst är det så att den som skriker högst hörs mest. I ljudstyrka i alla fall. Men vem lyssnar vi mest på? Den som alltid pratar eller den som säger något ibland? Vems ord väger tyngst i debatten? Rösterna inifrån eller utifrån?

Jag pratar mycket. Tänker och tycker högt. Säger min mening, utmanar med frågor och vill få fler att säga sin mening högt. Är det bra? Näe, inte jämt. Andra kanske inte säger sin mening för att jag tar över. Några kanske inte gör sin röst hörd för de väntar på att jag ska säga min och så får den räknas. Jag försöker att inte alltid "prata först". Men jag behöver jobbs vidare ;) 

Samtidigt som jag säger min mening så vill jag ju höra din. Annars kommer varken jag eller du vidare. När jag får tänka högt, får höra dina tankar och funderingar kommer jag vidare i mina egna tankar. 

Jag går utbildning för att bli lokal lärarutbildare. Att handleda en lärarstudent på sin väg ska bli jättespännande! Jag blir hela tiden tvingad att se på min egen undervisning och hur jag är i klassrummet. Jag måste lyssna in en blivande kollegas tankar om hur den ser på situationen. 

Hur tänker du kring det här? Diskutera med mig :)

lördag 22 mars 2014

Musikal

Igår kopplade jag av. Var på Jesus Christ Superstar med min man. Födelsedagspresent från förra året. 
Mäktigt!

torsdag 20 mars 2014

Skicka snälla saker vidare

Vi pratar mycket just nu kring om kompisskap, att vara snäll, hur man behandlar andra, kroppsspråket osv. Har tidigare skrivit om det här i inlägget "Kille-tjej".

Den här veckan pratade vi om att skicka snälla saker vidare. Jag berättade, ritade streckgubbar på tavlan, tog exempel osv. En kollega som också var o klassrummet tipsade om klippet här under. Vi kollade igenom och alla var med! Jag såg i deras ansikten glädjen och att de förstod mina streckgubbar :) Det bästa var när filmen var slut och en elev utbrister:
- Men det var ju samma kille! 

Vi tittade igenom klippet igen och pratade om vad som hände. Jag visade på ansiktsuttrycken och vi letade leende munnar. En underbar lektion, som faktiskt kom till av en händelse. Inte planerad i detalj, eller jag tog tillfället i akt och det blev toppen! 

onsdag 19 mars 2014

Pedagogiska diskussioner

Äntligen! Idag hade vi i arbetslaget diskussioner kring Hatties bok "Synligt lärande". Vi hade fått inläsningstid, frågor att förbereda oss med och nu var det dags. Så skönt! Vi lyfte blicken, fokuserade inte bara på praktiska saker, utan hade tid att diskutera oss. Alltså pedagogrollen och vår egen syn på oss. Vi pratade om hur viktiga vi är, att vi inspirerar våra elever, att vi får göra det vi är bra på. Vi pratade om Jante, att våga berätta vad vi tycker att vi kan och har gjort bra, kunna säga att något är svårt eller att det finns saker man behöver jobba vidare med. 

Vilka underbara kollegor jag har! Tack för att ni lyssnar och finns där :)

tisdag 18 mars 2014

Jag kan inte det här!

När en elev säger "Jag kan inte det här" har jag lyckats! Hur kan jag säga så? Jo, eleven ger mig ett jobb och sitt förtroende. Eleven är medveten om att det finns något som den vill lära, att den har stött på problem och jag får jobbet att lista hur hur vi ska göra så att eleven kan och säger "Jag kan fröken!".

Men innan eleven säger orden "jag kan inte det här" till mig har den säkert berättat på andra sätt. Kanske genom att inte sitta still på sin plats, eller sitta väldigt still och tyst på sin plats. Kanske pratat rakt ut i klassrummet, sprungit runt och stört sina kompisar, tagit någons sudd, kastat undan bollen på fotbollsplanen, varit hemma någon dag extra från skolan när den varit sjuk, blivit klassens clown, frökens hjälpreda eller något annat, listan kan göras lång. 

För att vi ska kunna stötta eleverna i deras inlärning måste vi bygga relationer och tillit. Vi måste komma underfund om hur varje elev fungerar, vad den gillar, hur den lär bäst. Veta vilken figur den helst vill vara när den spelar spel med kompisarna, hur det gick till när den gjorde mål på innebandymatcher i helgen, eller vilket favoritgodis den har och vilken mat som är värst i matsalen. 

Att bygga relationer tar tid och är jätteviktigt. Speciellt i början av elevernas skoltid, men sedan hela vägen genom skolan. Varje ny elev jag träffar som pedagog måste jag bygga en relation med för att komma vidare. Det spelar ingen roll om det är i åk 4, eller när det är dags för högstadiet eller gymnasiet. Relationen är fortfarande lika viktig.

Just nu funderar jag mycket över relationer. Relationer som jag fått till elever jag haft länge, tidigare relationer jag haft med elever som varit lyckosamma och andra relationer som inte varit lika lyckade. Vad har jag gjort i de olika situationerna. Relationer mellan elever, relationer i en grupp/klass. Hur skapar vi känslan av det öppna klimatet och tryggheten tillsammans? 

Vilket är ditt bästa tips för att bygga relationer? Mitt är att lyssna. Att vara intresserad, bjuda på mig själv, visa att jag som fröken gör fel ibland och att jag bryr mig om dig :) 

måndag 17 mars 2014

Vara här och nu

Idag har jag varit student. Går utbildning för att bli handledare för lärarstudenter på deras VFU, verksamhetsförlagd utbildning, och i dag har vi igen träffat världens bästa Bengt. Han pratade bland annat om att vara här och nu. 

Tänker skriva mer om det i veckan som kommer. Men är du nyfiken sök på #LLU och mitt alias @johfam på Twitter så vet du lite av vad som kommer. 

lördag 15 mars 2014

Åh, nej!

Igår blev det inget inlägg :( Tiden till reflektion hanns inte med, då jag hastade från det ena till det andra, jobbet, hemmet, familjen och mig själv.

Men mina reflektioner i torsdags gav ringar på vattnet hos en kollega på Twitter och det kommer mer, det är jag säker på.  http://vilarare.wordpress.com/2014/03/15/ska-vi-jobba-ihop/

torsdag 13 mars 2014

Kille-tjej

Idag observerade jag en kollega i vår kollegacoaching-arbete. Hon hade bett mig fokusera på hur hon bemötte killar och tjejer, om hon såg alla elever och om hon gjorde skillnad på killar och tjejer. Jag var "osynliga-Kristina" för hennes elever och satt och tittade, lyssnade och förde anteckningar. 

Direkt efter min observationslektion skulle jag ha gympa med en av mina klasser. Vi skulle göra en aktivitet som jag kallar 50-banan. Man jobbar i par och springer runt i gympasalen och gör olika uppdrag. Detta var tredje gången vi gjorde aktiviteten i den här gruppen. I måndags fick eleverna para ihop sig själva. Men nu, efter att jag blivit påmind om genusfrågan, bestämde jag att de skulle jobba kille-tjej. Oj, så svårt det var! Fick direkt en egen knäpp på nästan över hur lite jag jobba med detta i min grupper. 

Jag startade lektionen, sa att de skulle para ihop sig kille-tjej. En han frågade en hon om de kunde jobba ihop snabbt och jag berömde och de fick börja. Lite trevande frågade en annan hon en han och de fick också beröm och började aktiviteten. Men sedan var det stopp! Tvärstopp! Tjejer som inte vågade fråga och killar som sa att de vägrade vara med om de inte fick jobba med en kille. Tjejerna blev tystare och tystare samtidigt som killarn visade med hela kroppen och med deras röstesurser hur hemskt det här var.

Efter många om och men kom några till igång och några fick jag para ihop. De flesta paren kom dock över tröskeln och jobbade bra ihop när de väl kom "ur strålkastaren" som var vid lektionsstart. Några par fick jag stötta under aktivitetens gång men när lektionen var slut var de flest ändå med på att det hade varit OK att jobba med en kille/tjej fast kul hade det inte varit ;) 

Min sista lektion var också idrott, samma aktiviter fast med en annan klass. Nu startade jag lektionen på ett helt annat sätt! Eleverna visste också vad som var på G eftersom de hört sina klasskompisar :) Jag inledde med att prata om att man ska kunna jobba med vilken människa som helst. Könet spelar ingen roll, det finns inga kill- eller tjejbaciller, men jag hade märkt att vi behöver träna på att samarbeta med en av motsatt kön. Jag pratade om hur det är på dans, vad nobba betydde, sa hur det skulle fråga och hur man svarade. I den här gruppen var det bara hälften så många tjejer som killar. En kille tyckte att du kunde de väl vara två killar och en tjej per grupp. Jag sa nej, meningen var att en kille och en tjej var ihop. Tjejerna fick i uppdrag att "bjuda upp". Åh, det gick trögt. Vilken kille skulle de fråga? Lite trevande blickar men så kom de igång. Inte alla samma protester och otrevligheter i kroppsspråk eller röster. Men visst var det ovant. 

Till slut var alla igång och lektionen flöt på på ett helt annat sätt den här lektionen jämfört med den förra! Behövde inte stötta ett enda par. Mycket trevligare ton under lektionens gång och jag såg en massa samspel bland mina elever. 

Vad lärde jag mig? 
- instruktionen är viktig
- detta måste vi göra MASSOR 
- jag har låtit barnen bestämma vem de ska jobba med för mycket och det har blivit "bästakompiaval"
- även göra barnen medvetna om min egen lärdom av idag

Vad ska jag förändra?
- ordna med en kortlek eller liknande för att lotta fram arbetskompis 
- inte låta barnen välja själv i samma utsträckning som nu 


onsdag 12 mars 2014

Snäll och trevlig

Jag tycker att man ska vara snäll och trevlig. 
Jag tycker att skolan ska vara trygg för alla. 
Jag tycker att alla ska må bra. 

Ingen ska vara rädd för att gå till skolan. 
Ingen ska stanna hemma för att man blir utsatt. 
Ingen ska må dåligt. 

/mammatankar 

tisdag 11 mars 2014

Nationella prov

Imorgon gör mina elever den första delen av de nationella proven i matematik. Den handlar om självskattning och hur säker eleven känner sig i olika situationer. Det här med att bedöma sin egen förmåga, utvärdera, är något som vi jobbat mycket med. Det ska bli spännande att se hur skattar sig själva och sedan jämföra det med de olika delproven som kommer här efter :)


Precis som ni kunde läsa i <a title="Nationella prov – personlig reflektion @ses1549" href="http://lararavtryck.moobis.se/2014/03/10/nationella-prov-personlig-reflektion-ses1549/">gårdagens inlägg av @ses1549</a> så kan vi som skola se två delar i resultaten. Dels hur vår undervisning är och då titta på resultaten på <em>gruppnivå</em>. Den andra delen är <em>individnivån</em>, hur väl vi lyckats med varje elev. I min kommun, har vi gemensamma träffar där vi går igenom resultat, tar med och går igenom elevers svar för att diskutera bedömningen och diskuterar hur vi jobbat fram till proven och även ger varande tips på hur vi kan jobba vidare. Även på varje skola förs denna diskussion. Det blir en styrka, då hela skolan äger resultatet och får ta det till oss för att utveckla vår undervisning.


<span style="line-height: 1.5em">Tankarna hos oss pedagoger inför den här perioden av nationella prov är många. Hur får vi till de anpassningar vi får göra? Hur ska vi lösa lektionerna när vi ska sitta med några elever i taget på gruppuppgiften? Vem tar hand om resten? Hur ska jag sätta ihop grupperna? Hoppas alla elever håller sig friska! Hur gör vi eleverna förberedda inför provsituationen? Kommer våra elever att klara proven?! Vilka elever kommer att överraska oss i positiv bemärkelse? Vilka bekräftar bilden vi redan har? Tänk om jag har missat någon elev? För som jag skrev innan så är ju även resultaten av proven ett kvitto på hur JAG har undervisat. </span>


Samtidigt som jag känner en oro, så känner jag en förväntan. Vi har ju jobbat stenhårt med elever, satsat på dem för att de ska lyftas den lilla biten som var kvar till målet. Tänk om vi lyckas, eleverna och vi pedagoger. Vilken lycka det skulle vara! För just nu så känns det inte som att vi i skolan lyckats med att få alla elever att nå målen.


Men alla elever ska lyckas i skolan. Hur gör vi då i de nationella proven? Vi får inte göra anpassningar, så att det som ska mätas i proven inte kan mätas. Men när elever inte får använda de hjälpmedel de är vana att jobba med ger vi dem inte möjligheten att lyckas. Här uppkommer ett dilemma. Vi pedagoger får stöd från Skolverket när det gäller <a href="http://www.skolverket.se/regelverk/fragor-och-svar/2.5988/anpassa-for-elever-med-funktionsnedsattning-1.144410">elever med funktionsnedsättningar</a> och när det gäller <a href="http://www.skolverket.se/regelverk/fragor-och-svar/2.5988/provtillfallet-1.161491">provtillfället </a> Men lätt är det inte!


Men proven är bara EN bit, ett stöd för oss pedagoger att mäta hur väl eleven når målen. Men det är bara siffror. Känslan och omständigheterna, kännedomen om eleverna, att kunna se elevernas <strong>kunskaper </strong>och inte kunskapen i ett specifikt bedömningstillfälle, det är det som gör pedagogen proffesionell.

måndag 10 mars 2014

Att få tänka på annat

Som du kanske märkt så tänker jag mycket om skolan. Känner du mig så märker du det säkert också ;) Hösten 2011 hade jag det väldigt tufft på jobbet och var nära att gå in i väggen innan vi kom till höstlovet. Att kunna koppla bort jobbet och jobbtankarna blev nödvändigt och jag och min man började bugga igen. Vi hade gjort det tidigare, innan barn och annat tog över, men nu var det dags igen. 

Buggen blev ett andningshål! När man dansar kan man inte tänka på annat, utan bara på det man gör. Jag måste vara fokuserad och lyhörd för vilken tur jag ska göra, vad min partner "säger" att jag ska göra. Jag måste tänka på mig själv, hur rör jag mig osv. Då går det inte att tänka på elever, lektioner, skolutveckling :) 

Ikväll har vi varit och buggat och jag har kopplat av. 

söndag 9 mars 2014

Tänker

Jag tänker mycket. Funderar och diskuterar både ensam och med andra. Har massor som jag tänk få ur mig här på bloggen idag. Skriver ner några tankar. 
- formativ bedömning på yngste sonen hockeymålvaktsträning. 
- likheter sport och skola
- när tänka jobbtankar?
- hur/vad är en bra lärare? 
- barnens vardag

Men det blir en annan dag. Trött och ont i halsen tänker jag inte göra mer idag. 

lördag 8 mars 2014

8 mars och en film

Idag är det Internationella kvinnodagen. Tankar om jämställdhet far genom mitt huvud. Hur bemöter vi pojkar och flickor i klassrummet, på rasten, när det gjort eller inte gjort läxan? 

En film från Årstaskolan klass 5 dök upp på Twitter. Se den. Tänk hur du bestämmer dig.

http://www.kunskapshubben.se/filmer/4028-8mars


fredag 7 mars 2014

Nöjd!

Idag känner jag mig faktiskt nöjd. Det blev inte riktigt som det var tänkt på jobbet, men det blev bra ändå. Vår ommöblering av två klassrum har lett till större arbetsro, flitens lampa lyser :) Utvärderingarna på klassbloggen bekräftar det vi vuxna sett. 

Jag är nöjd över min arbetsdag. Tänker inte skriva "fast det kan blir bättre" (även om jag nu gjorde det och det faktiskt är sanningen). Men jag tänker känna mig nöjd. Tänker fokusera på det jag gjorde, det som kändes bra och INTE på det jag inte hann, det jag inte löste på jobbet, det som ligger framför mig i helgen. Att släppa det dåliga samvetet och vara nöjd i stället är nyttigt. Sedan åkte jag från jobbet i tid, tog en efterlängtad fika med min familj på "stan" och ikväll ska vi kollegor träffas på AfterWork. 

De här tankarna kom efter att ha läst en krönika av Mia Skäringer. Läs den! 
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article18495704.ab 

 

torsdag 6 mars 2014

Dagen i ord och en App


Har försökt sammanfatta min dag i ord och samtidigt lärt mig en App https://itunes.apple.com/se/app/wordsalad-your-salads-redefined/id545164778?mt=8 . Så är jag och så var min dag. 

onsdag 5 mars 2014

Reflektion. Frågor? Svar? Vem?

Min tanke med att vara med i #blogg100 var att ge mig själv tid till reflektion. Jag tänker mycket och får en massa frågor, men svar då? Vem kan ge mig dem? Eller är det så att jag kommer att se svaren själv när jag vänder och vrider på mina tankar? Hur tänker du? Snälla, ge mig dina tankar eller svar när jag funderar framöver :) 

Just nu är det tomt! Så idag behöver jag inget stöd av dig :) Jag försöker lämna jobbtankarna för en stund och sätter mig i soffan och kollar på TV istället. 



tisdag 4 mars 2014

Min lärarvardag.

Dagens blogginlägg blir en kopia av mitt inlägg i http://lararavtryck.moobis.se. 

Hej dagboken!

Idag har det varit upp och ner på jobbet. Som det brukar vara. När jag kom till jobbet och skulle låsa upp klassrumsdörrarna var det redan gjort av kollegan B. Skönt! Gick och hängde av mig, men var i klassrummet från 7.45. Känner att mina elever behöver det och jag kan inte bara öppna dörren och låta dem vara själva. Fast jag missar pratet med kollegorna på morgonen, är någon borta, har det hänt något osv. Även om mina elever vet vad de får göra i klassrummet på morgonen så har jag några oroliga själar som behöver en fast hand för att göra det som vi faktiskt kommit överens om i klassen, läsa eller rita tyst och lugnt på sin plats fram till kl 8 eller vara kvar ute.


Hämtade kollegan S som skulle starta upp morgonen i mitt klassrum med treorna, gick igenom vad de skulle göra, vilka barn som skulle gå vart nu när vi startat upp efter lovet i nya grupper osv. Nu var klockan 8 och det hade ringt in. Gick över till fyrorna för att ha samlingen där. Kollegan hade skrivit fel på dagens schema och datum. Både jag och eleverna såg det och vi kunde skratta lite. Det är skönt. Att kunna skratta och ha roligt tillsammans med barnen :) Att ha en go känsla tillsammans i klassrummet, med kollegorna det är så härligt!


Gick igenom dagen för fyrorna, en elev berättade att han skulle gå på hockey ikväll, pratade lite om det, hann läsa lite högt ur högläsningsboken innan det var dags för fyrorna att gå på slöjd. Jag och kollegan I hade planeringstid. Vilken lyx! I år är det första gången som vi har planeringstid samtidigt under dagtid och inte efter att barnen slutat. Jag fixade med den nya bloggen, förberedde gympatimmar, hjälpte en kollega som kom och frågade om ett föräldrakonto i Skola24, mailade om det, tillbaka till gympaplaneringen, läsa mail som I skickat till föräldrar, läsa egna mail. Jaha, det var den planeringstiden. Nu rast med de andra.


I personalrummet var det fullt i soffan idag! Jag hade ingen rastvakt då kollega ville byta igår. Vi pratade om både jobb, sportlovet som gått, kollade om vilka som kom på AfterWork som vi ska ha, hann gå på toa och sedan var rasten slut.


Mattelektion med fyrorna. Påminde om målet, hade genomgång med längdenheterna och omvandling. Sa att de skulle "gnugga" tills det sitter. Vad betyder gnugga? frågade en elev. Återigen slår det mig hur viktigt språket är och vad viktigt det är att inte ta för givet att alla förstår.

Visade på "trappan" med att ta ansvar, det är upp till dem visa vad den kan eller inte kan. Usch, känner mig tjatig. Gav eleverna ett beting, blev de inte klara fick de ta hem. Lite blåslampa på dem. Jo, de behöver det!


Vi var tre vuxna i klassrummet, kollega B (elevassistent till elev i rullstol), kollega S (en ny resurs) och så jag. Det är svårt ibland att få till det med alla roller i klassrummet ibland. Bara vi är tydliga så blir det bra för både vuxna och barn. Ny resurs som inte känner barnen kan bli tokigt ibland. Men vi löste det bra. Barnen jobbade på bra! De flesta hann med, några fick ta hem lite jobb men det var inga sura miner. Bra! De växer.


Lite planeringstid igen. Har verkligen lyx-tisdag! Kollade över mailen. Åtgärdsprogram som skulle uppdateras och utvärderas. Fått mail från förälder, svarade. Diskuterade åtgärder med kollega. Kopiera papper. Förbereda nästa mattelektion med treorna som skulle handla om den nya bloggen. Kul! Vad skulle de säga?!


Visade bloggen via projektorn när eleverna kom in i klassrummet. Eftersom de kom från slöjd kom de lite olika och jag bad dem hämta datorer. Gick så där..... Tydlighet! Barnen kände direkt igen sig när de såg bloggen, såg loggan för Webbstjärnan, fattade direkt :) Så härlig känsla när jag ser att jobbet vi gjort ger resultat i deras tankar. Berättade om upplägget och de var med på noterna. Värmer hjärtat. Visade uppgiften och trodde inte att de skulle hinna lösa den. Men det gjorde de! En elev märkte att de inte kunde kommentera, men det löste jag snabbt med inställningen. Alla han nog inte märka. En tyst liten överenskommelse mellan oss två :)


Så var det dags för lunch. Att vara först borta vid maten och sist ifrån klassrummet är en svår ekvation..... Har inte löst den än. En omöjlig uppgift! Den som fixar det är självskriven Nobelpris! Men när jag kom till matsalen, stod barnen på en lång rad och väntade. Idag utan knuffar. Ja, inte så många i alla fall. Släppte in eleverna några i taget som vi brukar. Några i taget skapar lugn. Fick reda ut vem som skulle vara bordsvärd vid ett bord, ordna med smörgås och mjölk till synskadad elev, kolla blodsocker och ge insulin till elev med diabetes. Jo, äta själv hann jag också samtidigt som vi pratade om fritidsintressen, sportlovshändelser mm vid vårt bord. Vi hade det trevlig.


Min egen lunchrast, 30 min där jag själv ska bestämma över min tid. Lyckades bra idag :) Lite kaffe, kollade Instagram, skvallrade med kollegorna om Prinsessan Madeleines bebis, skrattade och hade det bra.


Dags för sista rycket! Matte igen, nu med treorna. Guldlektion! Vår andra dag med extrasatsning med resurser. Vilken timme!! Kunde sitta med sex elever och verkligen guida dem framåt! Eleverna tog ansvar, jobbade på och alla hann dagens jobb.


En liten bensträckare för eleverna och lite tid för mig att plocka fram till dagens sista lektion. Engelska med åk 4. Det blev ingen bra timme.... Trötta elever. Svårt att hålla fokus. Många pratade rakt ut. De här små "betweenisarna" som inte vet vilket ben de ska stå på. Ska de vara tuffa och kaxiga? Vilken roll har de i klassen? Har ju egna barn i samma ålder och jag ser samma hos mina egna barn.


Oj, dagboken! Det börjar bli långt det här :) Undrar om någon orkar läsa i dig.


Elevernas skoldag är slut. Hör att det händer saker i korridoren. Vet att kollegor är där. Jag ordnar med datorerna i vagnarna, fixar med sladdar, tänker på lektionen som nyss varit, känner min lite misslyckad, det som började så bra slutade inte lika bra.


Jaha, möte mellan 14-14.30 men ingen kom. Kollega A hade visst fått mail tidigare under dagen om att vi måste flytta. Ok, när? Hitta ny tid.

Diskuterade elev med kollega I och A. Känner oss otillräckliga. Får man känna sig otillräcklig? Hur länge ska vi "trolla med knäna" innan vi låter "skeppet sjunka"? Hur många barn i dagens skola ska behöva känna misslyckanden innan ögonen öppnas hos de som bestämmer?!


Arbetslagsmötet kvar. Vi har börjat med "tavelmöten" för att fokusera, vara effektiva och använda tiden på ett bra sätt. Känns bra! Vi betade av det ena efter det andra. Bra! Hann med att gå igenom eleverna med vår nya resurs. Drog bara över mötestiden med 15 min.


Där tog arbetsdagen slut på jobbet. Hem, hämta egna barn, laga mat, fixa läxor, åka till innebandyträning, förbereda morgonens lektioner, hem, äter semla, barn i säng, lite mer planering eftersom vi ska prata om klockan imorgon. Pust! Nu ska jag försöka koppla av lite i soffan framför TV.


Tack dagboken för att du orkade lyssna på mig. Imorgon är en annan dag :) Säger som Marilla Cuthberth i Anne på Grönkulla. Tomorrow is always another day, with no misstakes made in it.


/Kristina

måndag 3 mars 2014

Målgubben eller "Kliasigihuvudetochförståringenting-gubbe "

Idag gjorde jag för första gången en "Exit ticket". Jag började lektionen med att presentera Målgubben och skrev målet med dagens lektion. Jag visade också deras utgånglapp, utvärderingen som de måste fylla i för att få lämna klassrummet :) 



Vi skulle jobba med längdenheterna och de hade tidigare också jobbat med de olika enheterna innan sportlovet. I mitt klassrum på nätet fanns också ett litet filmklipp som de hade att se (eller se igen hemma). 

Den korta introduktionen var bra. Eleverna kom igång och jobbade ganska fort. Den första uppgiften var att uppskatta längden på 10 saker och sedan mäta. Lite rörigt blir det när eleverna rör på sig och mäter, men det var fokus på uppgiften hos de flesta. Jag hade två olika grupper idag men gjorde i stort sätt lika. 

När det var fem minuter kvar på lektionen fick eleverna plocka undan och jag visade på utvärderingen. 

Jag förklarade "Kliasigihuvudetochförståringenting-gubben" och Målgubben. Att strecket mellan dem var vägen man går från ? till ! och eleverna skulle kryssa var de tyckte att de befann sig. Sedan skulle de skriva under vad de lärt sig, blivit bättre på. 

Hur gick det då? Vad lärde jag mig? Vad kunde jag utläsa av utvärderingarna? Hur jobbar jag vidare?
- arbetsron var bra, även om det i ena gruppen var pratigare pga att de är fler. 
- jag kunde sitta ner och hinna hjälpa fler än jag brukar. 
- mina elever är bra på att utvärdera och skriva vad de lärt sig, blivit bättre på. 
- att uppskatta på en strecka sin egen kunskap var lite ovant. 
- jag kan inte lämna det här efter dagens (och lektionerna innan lovet) riktigt än. Begreppen och omvandlingarna mellan längdenheterna är inte befäst hos alla.
- mängdträning på Nomp blir morgondagens uppgift + hemläxa. 

Så, dagens reflektion! 



söndag 2 mars 2014

Planera veckan som kommer

En tom vecka framför mig som ska fyllas med innehåll. Jag sätter mig ner med min planeringsbok, loggar in på datorn för att öppna mina olika planeringar, försöker få tankarna att fokusera på jobbet. Det går sådär. Vilken ände ska jag börja i?! Jag har så många tankar och en del påbörjade "projekt" och så här efter sportlovet är det en nystart på jobbet. 

De nationella proven ligger framför mig och mina elever i åk 3. Det kommer att ta mycket av vår tid nu. Gjorde proven även förra året då min klass är nu en 3-4:a så det känns ändå rätt bra. Vi är två 3-4:or och två lärare så vi kan dela upp enligt vår behörighet och jag har matten. Vi har möblerat om lite så nu mellan sport- och påsklov kommer vi ha klasserna årskursvis istället för klassvis. Det lärde vi oss av förra årets provperiod :) 

Fokusera...... 

Den tomma arbetsveckan ska fyllas med innehåll. Så var det! Matte. Fyller i de lektionerna först. Att ha min terminsplanering gjord gör det ganska enkelt. Stommen är klar, nu ska jag gå in mer på detaljerna. Fixar uppdrag åt eleverna på Nomp. Strukturerar upp hur och vad jag ska säga, vad vi ska kunna efter lektionens slut. Tänk om jag skulle göra en Exit ticket den här gången? Jo, jag testar! 

Vår lilla ommöblering gör att jag har "samma" lektion två gånger imorgon. Först med treorna och sedan med fyrorna. Bra. Kan fokusera och utveckla direkt. För även om innehållet är i stort detsamma så kommer inte lektionerna att bli lika. 

Då var det en idrottslektion kvar att fylla. Vi har efter jul fokuserat på uppvärmning och varför man ska värma upp. Vi har åkt skridskor och varit ute på promenader då isen försvann :( Nu vidare fokus på rörelse och de grovmotoriska grundformerna. Hittade en kul ide på lektion.se som jag gör om så den passar mig, vår gympasal och mina elever. Varför uppfinna hjulet när jag kan påbörja ett redan uppfunnet hjul. 

Pust! Nu tror jag att jag är i mål. I planeringen och tanken i alla fall. Sedan får vi se vad verkligheten säger och gör med oss imorgon. 

lördag 1 mars 2014

Ge mig tid till reflektion #blogg100

Idag startar #blogg100, att skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. Jag har "anmält" mig och tänker att min bloggresa ska ge mig tid till reflektion. Att varje dag skriva ner lite om dagen gör att jag måste tänka efter på vad som faktiskt hänt. Vad jag gjort och hur det påverkar mina elever och mina kollegor. 

Jag har också startat en ny blogg för mina elever, http://100mattetal.se. Den ska vi fylla med mattetal, visa hur vi tänker när vi löser uppgifterna, få stöd av andra när de löser samma tal osv. Jag delade med mig på Twitter av mina tankar och fick en massa retweets och favoritmarkeringar :) Jag fick också napp hos @jstarleaf om ett samarbete :) 

Men än så länge är det sportlov! En dag till.